attans jag glömde ju hoppa fallskärm i år igen....
Nä istället så började min dag 12.30, jag låg och samlade all min kraft för att orka öppna ögonen. När det var gjort stirrade jag in i kudden brevid mig och försökte febrilt komma på varför min kropp inte gick att röra på och varför min mun var uttorkad som ett sprucket sommardäck. Hade jag blivit kidnappad av ninjas som injicerat förlamningsmedel i mig och placerat mig mitt i den torraste delen av Saharaöknen? Hade jag kanske lyckats spelat bort alla mina pengar till den ryska maffian och hade dom då placerat mig i en rysk källare och raderat mitt minne?
Nej, just de ja, jag var ju ute på krogen igår. De närmaste minuterna ägnades åt att inombords skrika neeeej neeeej neeeeeeej. Herr Bakfylleångest hade ett kanongrepp om mig och vägrade släppa. Jag ninjasparkade iväg honom och dödshotade alla av Herr Bakfylleångests småsoldater kallade Ångestattacker så att de inte skulle återkomma under dagen.
Jag kravlade mig ur sängen och mötte mina kära vänner, som tydligen måste ha varit på ett annat uteställe än mig igår, för på det stället jag var på var jag bombsäker på att alla var lika dragna som jag var och jag kunde ju tydligt se att mina kära vänner inte genomled den nära-döden-upplevelsen som jag befann mig i.
Glad över att inte vakna ensam och förvånad över att jag inte kunde minnas att alla hade följt med hem kvällen innan så bäddade jag ner mig i soffan. När jag vaknade den andra gången denna dagen så var vännerna borta. Då ringde syrran och erbjöd mig ett donken-besök. Som en gåva, tänkte jag. Syrran skulle dit me kidsen som hon jobbar med och jag gjorde mitt bästa för att göra mig presentabel och föredömlig för barnen.
Det resulterade i att årets näst sista dag blev full rulle. Jag och Bakfyllan fick ta en rain check, men vi när vi skiljdes åt så var vi ganska så säkra att vi skulle mötas igen första dagen på det nya året.
Kanske ska nyårslöftet vara att vakna upp med Bakfylleångest mindre ofta, eller att hitta den ryskamaffian, kanske borde det vara att jag äntligen ska hissa upp min höjdrädda kropp bara för att släppa ner den i ett snöre i en hysterisk hastighet rakt ner mot marken. Förra årets löfte var att inte ha något löfte. Åren innan dess har den klassiska "mitt nyårslöfte *hick* är att jag helt garanterat *paus för att ta ett bloss* att jag ska sluta röka, men inte idag, från och med imorgon när jag vaknar" eller är det kanske dags att fimpa den repliken nu?
Imorgonkväll så ska jag i alla fall som så många andra låta mig omfamnas av Herr Kalasfylla och jag tvivlar inte en sekund på att han kommer viska något som för stunden låter som ett alldeles fantastiskt nyårlöfte.
Hoppas ni haft ett göttans år, och inte gjort allt för mycket att ångra.
Guottebooor!
det var en strålande jul
Kvar var i ett tappert gäng som såg en ljuspunkt i ett en gammal vän spelade på scenen och gjorde då vårt bästa för att ignorera omvärlden och bara lyssna på musiken.
För att alla lite lättare ska förstå vad det är för ett skabbställe så ska jag förklara lite enkelt.
Det första vi möts av är en gigantisk klunga med folk, det ska föreställa en kö till garderoben för folk ska hänga in jackorna. Det är ingen kö, det är en jättekollision av fulla människor som i en jättegrupp gungar åt höger och vänster osynkat med varandra och skriker hora och idiot till personerna de stöter in i. Vi bestämde oss då för att gå och hänga ut jackorna i bilen. Steg två var att gå på toa. Återigen så är det en kollision av fulla tjejer på toaletten, en liten klunga står och skriker om vem som var nästa i kö. Någon annan passar på att smita in och gå på toa. Jag förundrades över att toaletterna såg exakt likadana ut som de gjorde när jag var där på högstadiedisko för första gången. Detta innebär att den tioåriga stanken sitter kvar och byggs på ytterligare underkvällen av en tjej som står och spyr brevid vasken. Plötsligt dyker L upp och drar tag i mig och S. Hon skriker "nu ska vi tränga oss för de gör fan alla andra". Jag var bombsäker på att när vi var klara så skulle de stå 20 slynor utanför dörren redo att sparka oss tillbaka till mellanstadiet.
Att röra sig i lokalen är omöjligt. Alla går med spända axlar och springer med axeln före in i alla. (gärna även i de fallen där det faktiskt går att gå förbi på en tom yta så föredrar folket axeln-först-metoden). Om man då skulle vara beredd när det kommer en axel och spänna sin axel tillbaka så den attackerande personen inte får in en attack, så skriks det ett avlägset "hora". Men detta ropas bara från den attackerande personen om den är säker på att den kan försvinna in i folkmängden igen. Frågande tittade vi på varandra och undrade om det var riktiat mot oss eller de 200 andra där inne som passade bättre in på den beskrivningen.
Bartendrarna har lite social fobi och svarar helst inte direkt på frågor. Som små politiker. ;P
På frågan "tar ni kortavgift?" fick vi svaret "egentligen". jaha tänkte vi, och frågade "gör du det nu?" utan svar rykte han korten och tog betalt. Med eller utan kortavgift får vi aldrig veta.
Nästa bartender hade siktet inställt på att alltid dra summan på 300. Så när jag efter min öl fick 250:- i kontanter så frågade jag vänligt varför han inte kunde sagt till innan att han tänkte dra det ¨på 300:- och ifall han inte kunde valt en jämnare summa lite närmare den summan jag handlade för, till exempel 100:-? Förvånat tittade han på mig utan att svara. Han var nog mest förvånad över att det fanns en besökare där inne som kunde säga en hel mening utan att kräkas och utan svordomar.
Lite senare utbrister S sin förvåning över att det faktiskt stod folk i baren med en ispåse för ansiktet. Inte förvånad över slagsmålet, utan över att utestället blivit så vana vid slagsmål att de delar ut ispåsar till folk.
Ute på rökplatsen tog vi skydd in mot en vägg för flaskor kastades och flög som nyårsraketer över marken och glänsande glassplitter blandades med gammal uppspydd hamburgare i alla hörn.
Roligast av allt är att utestället på sin hemsida utnämner sig själv till skånes fräschaste nattklubb.
ja de måste vara någonstans inne bland personalrummen då....
Till allas lättnad så har jag hört ett rykte om att stället snart ska stängas ner. Skönt kan man känna först, men sen inser jag att alla de där skabben i så fall kommer förflytta sig och spendera sin tid ute bland normalt folk och dra ner stämningen. Nä, atombomba skiten och bygg en parkeringsplats av det.
I lördags fick jag den stora äran att gå till ett annat totalt värdelöst ställe.Detta stället ligger i ett så litet samhälle att det faktiskt är det enda utestället som finns. Med uteställe menar jag i detta fallet en lokal i storlek med ett studentrum som trycker in folk i det oändliga.
Vi var ett sällskap på fyra personer som skulle bege oss dit. Vakten släpper in S och säger sen. Nu e de fullt, det är en in och en ut. Vi skrattade lite spontant och informerade att vi var ett sällskap och faktiskt de enda personerna i kön och undrade om han kunde vara så vänlig och ta bort sin lilla arm så vi kunde gå in. Här är fullt, informerade han oss igen. En ganska så full A utbrister "va? är du full? då ska du inte jobba!"
En person går ut och A får komma in. Nu står jag och Ö på utsidan 50 sm från oss står A och S och stirrar argt på vakten som fått storhetsvansinne. "seriöst, släpp in oss nu, orka stå och ogga" men det orkade han. Han var en man av principer, en drygfan. En person till gick ut och jag fick komma in. Vakten vägrade släppa in Ö, det var en in en ut (som om vakten överhuvudtaget hade någon aning om hur många som var där inne, och hade han haft koll på det så ahde han även vetat att där var ca dubbelt så mång där inne som de har tillstånd till). Trötta på vakten så knuffar vi lite lätt på en full person med jacka på mot utgången och ropar "titta han är på väg ut" vakten föll för vår fint och släppte in Ö utan att det fulla personen med jacka gick ut.
Det första vi möts av är en karl med blåa fotbollsshorts och vinterjacka. Snygg kombination, tänkte vi och förstod genast att dresscoden här var White Trash de Luxe. Vi slog oss ner vid ett bord och tittade med stora ögon på skaran folk som samlats där inne. en tjej passerade förbi i gråa mjukisbyxor och såg på allvar ut som att hon gått vilse på väg mot sin säng och råkat hamna på krogen i pyjamas istället. En kille kom fram till oss och pekade på klädhögen brevis S och frågade efter en svart jacka. S famlade lite med handen och tog tag i något mörkt och när hon rycker upp det över bordet ser vi att det är ett par jeans. Killen som sitter brevid S (om underitden har haft full upp med att gräva fram tutten på tjejen han hånglar med) reagerar och ryker tillbaka jeansen. Vi kunde inte låta bli att kolla efter, men han hade byxor på sig. så det var alltså någon annan inne på krogen som gick runt utan byxor, kanske tillhörde dom shortskillen eller mjukisbyxtjejen?
några minuter senare så trycker hångelkillen-med-byxor-på upp sitt ansikte mot S. Hon tittar förfärat och brister sen ut i skratt, hon tjuter ut att hon inte kunde se om det var ett rövhål eller hans ansikte han hade tryckt upp 5 cm från hennes ansikte. Hångel-killen-med-byxor-på-och-ett-rövhål-till-ansikte begav sig iväg med sitt hångelobjekt.
då kommer de fram en tjej och frågar efter en svart jacka. Vi informerar henne om att vi inte har sett någon. "men den där då" frågar hon och pekar på S jacka. S informerar henne om att det är hennes jacka. "men jag letar efter en svart jacka". Vi ignorerade henne och hon försvann. Då kommer en kille fram och fårgar efter en svart jacka. Vid det här laget så letar vi febrilt efter den dolda kameran. Vi meddelar att han är välkommen att komma och leta i klädhögen själv och att S inte jobbar i någon jävla garderob och att jackor är allas eget ansvar.
Efter ytterligare några minuter kommer en tjej och gnäller om sin svarta jacka. Trötta så svarar vi att hon var välkommen att leta efter sin jacka själv. "men jag MÅSTE ha min jacka" gnällde hon. Ja men leeeta efter den dåååååå. "men jag MÅSTE ha den" "LETA EFTER DEN DÅÅÅÅÅÅÅÅ" "men jag måste ha min jacka". väldigt argt halvskrek jag att det hade varit hur många som helst som letat efter hennes jävla jacka och att hon får hålla koll på den själv och att vi skiter i hennes jackjävel. "men de e ju min jacka"
arg som ett bi avbryts min ilska av att S och A asgarvar. A hade dragit upp, vad hon trodde var en halsduk, från golvet. Men upptäckte chockerande att det var ett par svart trosor hon hade i handen. Med ett litet skrik kastade hon dem på bordet sen reste vi oss och gick.
på hemvägen konstaterade vi att man borde atombomba stället och göra en parkeringsplats av det....
Funny I say!
Nu har det snart gått ett dygn av min julvistelse i Skåneland. Direkt efter att vi satt foten på Skånsk mark så begav vi oss iväg för att väcka lilla Mormor. Hon studsade glatt upp 23.30 och dukade fram ett mackbord. (en mormor är alltis redo med mat). Vi snackade massa om allt möjligt fram tills vi alla höll på att stupa av trötthet.
Denna dag började av att lilla Mikki ringde på dörren 07.45, hon fick ledigt från fritids för att bli underhållen av oss hela dagen. Vi satte igång med julbakandet. Det gick ju bra. Eller inte nej.
Försök ett: Glöggchokladbollar, bara att blanda ihop och rulla. Lätt match
Försök två: chokladknäck med hasselnötter. Avencerad nivå då kokning ingår. Resultatet blev en hård massa som var skrämmande lik en kobajs och som sedan stelande till en stenhård klump som luktade bränt socker.
Försök tre: Kanelhjärtan, lite avancerad nivå då ugn ingår. Funkade realtivt bra. Tog ut ur ugn och satte på svalning, har inte kollat sen dess men håller tummarna än.
Försök fyra: marängfudge. Väldigt avancerad nivå. Jag vispade äggvitan och mamma gjorde resten. Resultat, stelnar inte. Attans!
Summan av den här kardemumman är att jag fortfarande inte tycker det är kul att baka. Liksom i så mycket annat så är jag inte resultat inriktad utan tycker att vägen är målet. Så jag hade kul i alla fall.
Sen kom Sanna hit och förgyllde vår kväll. vi lyckades planera in en liten utgång på Lördag och en omgång av julklappsspelet.
imorgon beger vi oss tidigt till Malmö för att shoppa som tokar. Jag har så många julklappar jag ska köpa och alla kommer få kanonbra klappar i år!
Det är väldigt mycket jul nu, jag ska försöka hinna med att skriva lite på uppsatsen med. Ska läsa mig till sömns nu.
God jul på er!!
I väntans tider...
jag går i väntans tider, men jag ska inte yngla mig eller kalva. inte medvetet i alla fall. Men jag ska dock snart som så många andra fira jul. De senaste åren har jag blivit mer och mer jultokig känner jag. Mina kära kollegor får stå ut med min julskiva på repeat dagarna ut. Visserligen med liiiite klagomål men dom låter mig spela i alla fall. Jag har även varit på jakt efter något rött att ha på mig på julafton, lite rött måste det finnas någonstans på min outfit. Som nödlösning så får jag ha tomtedräkten på mig under hela kvällen. Eftersom det oftast bara är jag som vill ha tomte så har jag fått klä ut mig själv till tomte de senaste åren.
Jag har två chokladkalendrar, en som enligt traditionen äts upp runt 8 dec och en som efter den 8 dec glöms bort. Jag har lurifaxat med julklappar. Just nu håller emilie på att bli galen då hon trots alla ledtrådar inte kan lsita ut vad det är hon ska få i julklapp. Hon har börjat skriva upp alla ledtrådar på kylen så att hon ska se om alla stämmer eller om jag ljuger. Ljuger gör jag ju självklart inte, jag är bara väldigt finurlig i mina ledtrådar. Det är ngåot litet som blir stort. Man kan ha det/den på sitt rum men även på andra ställen. Delar av den kan man äta. Hon har stött på en/ett sådan/t förut, men inte lika dan. Det hörde ihop med Annas julklapp, som nu tyvärr måste lämnas tillbaka, men emilie kan forfarande behålla sin/sitt. Själv tycker jag att det är alldeles självklart vad det är. Men jag avslöjar på julafton.
Jag har nästan alla juklappar under kontroll. Sista ska fixas på fredag, för helt traditionsenligt så ska jag armbåga mig fram och slåss för de bästa julklapparna i Malmö.
På måndag är den stora dagen som ska firas till 90% hemma hos Mormodern. Då blir det julklappsspelet och Kalle till att börja med. Bara för att de är så otroligt skoj så tänker jag dra reglerna till julklappsspelet nu. Regel nummer ett är att alla känsliga människor som lätt känner sig orättvist behandlade och barn utesluts från leken. Ska barnen vara med så är dom med på de vuxnas regler. Alltså får inget tröstande av barn förekomma för då åker barnet och den som tröstar ut. Ja, julen är en högtid för barnen, men nej, inte när det kommer till julklappsspelet.
Alla deltagare köper ett visst antal julklappar vars för ett förutbestämt värde, Gärna mellan 10-20kr. Alla julklappar placeras i en hög i mitten. En tärning skickas och varje gång en deltagare får en sexa så får deltagaren ta en valfri julklapp från mittenhögen. Vid det här laget så suckas det högljutt och kastas snikna kommentarer så fort en deltagare tar den julklapp en annan deltagare siktat in sig på. Hot får gärna också utdelas.
När alla julklappar i högen är slut så granskar deltagarna varandras högar och konstaterar snabbt vem som har flest julklappar och vem det kommer bli synd om. En äggklocka ställs på 5 min och sen börjar kriget. Återigen ska tärningen gå runt, skillnaden nu är att vid varje slagen sexa så får en julklapp tas från motståndarens hög (okej, en snällregel finns, ingen får gå hem tomhänt, därför får man aldrig ta det sista julklappen från någons hög). Under de nästkommande 5 minutrarna så slängs det julklappar till höger och vänster. Mormor svär långa ramsor åt alla som pillar på hennes julklappshög. Morbrödrar i stort sett gråter när deras julklapp tas i från dem.
När klockan ringer så öppnar alla sina julklappar och skrattar hysteriskt åt att två vuxna karlar slagits om en inslagen grytvante. Att mormor nästan brutit benen för ännu en frukostbricka. Att kusin J ännu en gång fått en rulle silvertejp som han älskar så mycket. Att morbror B alltid slår in stumpor och godis med företagsloggan på (vilket resulterat i att hela släkten har sådana strumpor nu).
De julklappar som inte man vill behålla kan man spara i ett år för att nästa jul ge i straff till någon som spelat fult i julklappsspelet från den alltid så hemliga och anonyma "tomten".
Hemliga och anonyma tomten brukar även lägga en present utanför kusin J's dörr med en inslagen silvertejp i, för hela släkten vet hur mycket han älskar silvertejp från Harald Nyborg. Kusin T har i snart 27 år fått en julklapp varje år från "tomten" vem den här tomten är vet faktiskt ingen. Eller jo någon vet så klart, men den som vet har lyckats hålla tyst om det i alla dessa år.
Min jultokighet började året efter att jag firat min första jul på egenhand långt bort från släkten. När jag var i Lindvallen, den julen stod jag vid 20-snåret inne på statoil i min ensamhet och köpte ett paket köttbullar. När jag skulle betala i kassan sa killen skämtsamt och trevligt "är det där din julmat". Jag uppfattade inte det ett dugg som trevligt och sprang ut med tårar i ögonen. Efter den julen bestämde jag mig för att jag skulle ha så kul jag bara kunde och ha roligt med min släkt det tillfället på året jag träffade dem.
Så god jul på er alla. På onsdag bär det av mot skåneland, då ska jag spendera all min tid med familj och vänner. Mest tid med min nyvunna kära vän Mr. Uppsats.
Snart är det jul....
Oförlåtligt
Jag kände honom inte själv, men jag vet hur det känns att förlora en familjemedlem. Tyvärr har hans familj kanske den jobbigaste perioden i sitt liv framför sig. Det dröjer länge innan man får ro igen, så mycket som ska ordnas. Beslut man måste ta, vad ska sparas vad ska slängas? Hur väljer man sånt? Kista, gravsten, räkningar och brev. Svara på frågor, ställa frågor, tröstas av sin omgivning och trösta sin omgivning. Stora beslut måste tas men det finns ingen ork till det.
Det har gått tre år, man hinner glömma känslorna som fanns. Men när Fuats syster höll tal på minnesstunden idag så fick jag tillbaka känslan jag hade när jag höll tal på pappas begravning. Hon gjorde det jättebra och jag hoppas att hon kommer känna att hon fick säga alla de saker hon ville.
Det jobbigaste i hela bearbetningen är alla drömmarna, de är så verkligt då. Både bra drömmar och världens mardrömmar. När man vaknar känns det fortfarande verkligt, men sakta så kommer verkligheten smygandes. Hans familj kommer drömma mycket.
Jag känner för Fuats familj och hoppas att de inerst inne kan känna att det kommer att komma en dag då det inte känns så hopplöst längre, när det inte är så jobbigt och man har vant sig vid en ny sorts vardag. En vardag där allt känns bra och det endast är vid tillfällen som detta man stannar upp och tillåter sig att sakna och minnas. Tiden läker faktiskt alla sår...
R.I.P.
Inneboende sökes
Nu var det spikat. Syrran ska packa väskan och sitt rum för att bege sig till Malmö. Hon håller på att fixa med en lägenhet nu och det ser ljust ut på den fronten. Detta resulterar i att jag och Ems har ett rum ledigt. Jag har funderat lite under dagen på vad man kan göra med detta stora rum. Mina tankar gled åt gym slash biblioteksrum. När jag presenterade min plan för Ems så gav hon mig en ogillande blick. Efter det så svarade hon något som hade varit ett klassikt svar från mig, nämligen att vi skulle hyra ut rummet till två singel karlar gärna som vi kan tvinga att gå nakna hela dagarna och vägra släppa ut dom från rummet. Jag undrade varför jag inte hade tänkt på det tidigare. Det är ju en genial idé!! Vi funderade sen på hur vi skulle få tag på de här karlarna och emilie föreslog diverse sidor på internet för sexuella kontakter. Vi får väl skicka in en annons och överväga svaren.
Något kul jag kom att tänka på från polisbesöket jag berättade om senast var att efter ett tag från det polismannen hade gått så diskuterade vi vilken ålder han hade kunnat varit i. Då utbrister C att han var i alla fall gift. Vi undrade hur hon visste det och då svarade hon att han hade vigselring på sig. Hon informerar oss om att det kvittar vilken paniksituation man är i, som singel får man aaaaldrig missa att kolla efter vigselringen.
Just nu söker vi efter soffa, soffbord, hylla och nakna karlar till vår lägenhet. Har du något som (eller om du) passar in på beskrivningen så kontakta oss genast!
over and out
Men neeeej
Priset för kvällens bästa kommentar till polisen går tiiiiill PJ! som utbrister "fy vad förbannad jag blir" han inser snabbt att det inte alls var ordet förbannat hans fulla mun skulle formulera utan att ordet han var ute efter var rädd.
Priset för kvällen Spelling Bee går till en blond förmåga som utbrister i garderobskön "Hallå kan ni backa? B- A- K- A hur jävla svårt ska det vara att förstå" ..tydligen lika svårt som att stava det.
Lördagen var ganksa trist och händelselös. Det som passerat av denna dag har också varit relativt tråkigt, då jag har försökt skriva uppsats men haft fullt upp med att busa med hundarna och försökt lära dem att inte ta varandras leksaker. Jag införde ett färgsystem på leksakerna för att jag skulle veta när det var berättigt att skälla på någon hund som tagit den andras leksak. Jag insåg snabbt att min lilla Smula är en riktig buse som snor de andras leksaker och sen gnäller ihjäl sig och mig när hundarna tar tillbaka dem.
snart är det julkonsert på stortorget, bara vi och hela Örebro som ska dit så de blir nog inte alls trångt.
Over and out
grreeeejt
oj nu har jag raderat flera försök till inlägg. Jag är väldigt negativ känner jag. Detta beror helt på min trötthet. I mina raderade inlägg har jag klagat på personligheter jag inte tycker om, men eftersom detta fick mig att låta bitter och jag inte gillar bittra människor så tog jag bort det ;)
Jag ska försöka undvika att klaga mer nu, jag är ju inte ett dugg bitter egentligen. Måste bara klaga lite: Syrran sitter och fiser i soffan och det luktar inte hallontårta med smultron på direkt.
äsch jag pallar inte skriva mer. Doften av gammal fis som spred sig i rummet raderade den sista hjärnkapaciteten hos mig och jag ger upp.
Anna protesterar galet mycket nu. Hon vill inte att jag skriver om hennes fisar.
Hon har nu tvingat mig att ändra min beskrivning av doften i rummet. Det finns en väldigt rolig version av fisbeskrivningen, men denna får jag tyvärr inte publicera här på bloggen för min syster. Hon hotade med att srkiva en uppdiktad historia med något om könshår och Triangeln i Malmö och mig, redan där kände jag att hon spårade ur fullständigt och jag ändrade därför beskrivningen av hennes fisande till den rumsrena (till skillnad från hennes fis, hehe) versionen.
Hela vårt tramsbråk vi har just nu med varandra får mig att minnas den gången min kära syster loggade in på min msn och skrev "Jag äter bajs" som mitt status. En av oss tyckte det var kul och det var inte jag.
Kvällen citat:
citat 1 "det är lika enerverande som när du dyker upp i toan när det är folk hemma hos oss"
citat 2 "var är din hund jag är rädd att jag sitter på henne"
på bakfulladagar går inget rätt
that's all folks!
johaaannnaaa hunden har kissat iigeeen!!
JAg hör det så ofta så jag kan på tonläget tyda vad det är som skett. Nyss meddelade Emilie mig att hunden kissat och på hennes tonläge så förstod jag även att hon upptäckte kisspölen genom att trampa på den. Det går även att tyda om det är så att hon kissat direkt efter vi kommit in från promenaden, eller om hon kissat alldeles innan det är dags att gå ut. Eller om om kissat inne på syrrans rum (som förövrigt är favoritstället att kissa på). Då undrar jag hur mycket kan en sån lite krabat kissa egentligen och var får hon all vätska från?
Men hon kissar inte bara, hon fisar även när man trycker henne på magen, emilie blev väldigt road av det för nån dag sedan. Hon rapar även väldigt spontant, högt och rakt i huvudet på en. Påminner mig lite om min kära kusin T ;)
Sen gillar hon att bita, gärna i annas näsa. Annars är fötter en favorit. Sladdar går även bra. Det har resulterat i att jag måste införskaffa en nya mobilladdare till anna och att jag fick tummen loss och köpte en ny dator till mig.
Jag jobbar hårt på kiss och tuggdelen, det är tur att hon är så förbaskat söt. C och J hade stor nytta när de fick passa henne i går, C upptäckte att "hundtricket" fungerar och raggningsrundorna är inte längre i baren på krogen utan på promenad med den lilla söta hunden som alla vill klappa på.
Uppsatsen börjar struktureras, tur att jag faktiskt tycker det är roligt att skriva den annars hade jag brytit ihop för länge sedan. Men som vanligt så lyser disciplinen med sin frånvaro och jag blir allt för lätt distraherad av allt runt om mig som plötsligt framstår som hundra gånger roligare än de någonsin gjort förr.
Over and out suckers