Jojje

ja, hur fan ser jag ut, det är frågan som Wilmer X ställt så många gånger förr. (Jag chansar på att det är Wilmer X, mitt svaga minne anser det i alla fall).

Jag har haft fördjupning i bilden i en vecka och ska vara klar imorgon med mina självporträtt. Men det är svårt, först och främst för att man inte själv vet hur man ser ut riktigt. Alla har vi ju in övade fotominer som vi blir nöjda med. när de andra bilderna visas så skriks de högt om att de genast ska raderas. Det är även svårt sen när bilderna är klara att säga i fall det ser ut som mig eller inte. Eftersom jag inte riktigt vet hur jag ser ut.

 Den vänstra är jag mest nöjd med..
 Blir inte lika fina så här..

Förresten så är jag kär igen, nu är det inte i min dator eller min mobil (som jag för den delen nog snart kommer göra slut med) utan jag har två nya kärlekar. Uno och den andra vet jag inte vad den hete än. Uno är i alla fall en cykel som jag köpt  av Oscar (eller ska köpa men har redan börjat använda) det är en jättefin blå pojkcykel, tyvärr är den utan fotbroms men jag har fått in det rätta handknycket för att bromsa nu. Jag ska dock pimpa honom lite så han ser lite speciell ut och får kedjeskydd och en såndär pinne man sparkar ner så den kan stå utan att stå i cykelstället. Kanske måla lite på honom med.

Den andra kärleken är min fina digitalkamera som jag fick i födelsedagspresent. Men tillskillnad från Uno som jag vill använda hela tiden så är jag lite försiktigare med min kamera. Den har ännu inte fått lämna mitt rum. Eftersom jag är expert på att bli av med saker så vill jag inte ta med mig den. (förresten så efterlyster jag en grön kofta som jag glömde kvar på kåren och en vit puma tröja som jag glömde kvar på Hjalmar bergman teatern bakom scenen)

Denna sommaren och nästa år kommer bli kalasroligt, jag har kommit med i manusgruppen på spexet. Redan i övermorgon börjar arbetet för att skriva det bästa manuset någonsin!

Överlämningen av redaktörposten är imorgon, det ska bli intressant att hela nästa år ansvara för att Kuling kommer bli bästa tidningen i Örebro!



Urk på burk, Ems meddelade mig just att hon hittade en halvdöd fågel bakom soffan och en katt som var i fullfärd med att klösa sönder den. I ett sånt läge vet jag inte vad jag hade gjort, troligtvis hade jag börjat gråta hysteriskt, kanske kräkas en aning och sen ringt mamma. Eller nä, jag hade nog ringt mamma först. Men nu hade jag tagit första flyget till england om jag kunnat för att stötta emilie i hennes kräkande och gråtande...fast jag tror inte hon kräks och gråter hon brukar vara mer man än så. Förresten så låter det konstigt att detta kan utspela sig bakom en soffa, men i huset så står den ena soffan med ryggen mot en typ terassdörr som brukar står öppen när det är varmt, det är därför främmande katter och fåglar kan vistas i rummet.

På tal om blod så drömde jag att Prince blev påkörd, först var han död när jag kom fram till honom och jag skrek och skrek massa och grät hysteriskt. Men eftersom jag har kunnat påverka mina drömmar ibland så lyckades jag med det denna gången också, så då började han leva. Men jag grät o skrek fortfarande, han var jätteblodig och led och hade bara tre ben så han kunde inte ställa sig. Jag kunde inte lyfta honom för han var för tung och jag kunde inte flytta bort honom från den stora vägen och jag kunde inte lämna honom för då kanske han skulle bli påkörd igen och dö. Det var jättehemskt och jobbigt, men jag kan lyckligt berätta att han senare ställe sig upp och sen mådde han bra igen då åkte han med mig i bilen och så plockade vi upp bebisar som satt längst vägen.

Det är helt okej om denna drömmen inte slår in....