Jag måste vara underbar
man blir som man umgås sägs det och jag har världens underbaraste vänner, då måste jag me bli underbar!
Hade en kanonkul kväll ute igår! Oplanerade kvällar är alltid bäst. Kvällen började med en romantiskmiddag för tre. Jag, Stina och Jossan frossade i min faktiskt tro det eller ej lyckade wok. Ibland överraskar jag mig själv när jag lagar mat. Sen blev det liv i luckan när de fulla brudarna trillade in. Sen var festen ett faktum. Så himlans kul! Det var inte en tyst eller lugn sekund där inte. På strömpis spreds alla för vinden och sen fann vi varandra på dansgolvet igen och då fylldes partykvoten med Oskar och Tommy. Jullan skulle efterfesta me Da buzz men blev av med dem alldeles efter hon förklarat för dem att hon inte tyckte att dem var någe bra. Catrin trodde att hon var på frimis (haha) och ringde vilseledande samtal till mig o Jullan. Så kul att gå ut me Stina igen! Det var allt för längesedan vi festade regelbundet tillsammans! På efterblev det lite manfall så det slutade med att jag och Fia hade ännu en lkång diskution där vi hyllar och spyr galla på folk. Tror världen ahde varit en bättre plats om allt varit som jag o Fia tycker.
Och sen över till lite tankar och funderingar...
När jag var liten bodde vi ute på landet och på på radion kunde vi bara få in den lokala radiokanalen Radio Active. Tänk så lite valmöjlighet man hade. Mina tuffa kusiner som bodde precis utanför Malmö fick in NRJ och alla andra hippa radiostationer. Jag minns hur jag med glädje lyssnade på radio hemma hos dem och kusinerna undrade hur i he***e vi överlevde utan att lyssna på NRJ, ja för dem lyssnade ju på NRJ ändans in på natten. De kunde ju inte jag göra. Jag fick nästan engång i veckan flytta antennsladden och tejpa upp den på väggar och möbler för att få in bra signaler och då till min stora besvikelse så var det jazztimme på Active, men man lyssnade för radio var ju inne och musik var ju bra. Lördagar var det största, då var det önskebrunnen, om jag inte minns helt fel så var 552490 telenr för att ringa in och önska en låt. Och det gjorde vi, Jag och mina vänner ringde som galningar, i en timme spelades de låtarna man önskat och då gällde det att önska så mycket det bara gick. Vi önskade kärlekslåtar till alla killar vi sett som vi tyckte var söta. Fast hälsningen avslöjade aldrig vem det var som önskat låten, möjligtvis använde vi oss av pseudonym. På söndagar så skrollade dansbandsmusik ur radion i köket som alltid stod på. Och än idag så tillägnar Radio Active sina söndagar åt trivseldansen. Kanske är det Radio Active som orskat min förkärlek till Perikles :) Barnen som växer upp idag har det annorlunda. Det finns så många fler valmöjligheter, söndagar behöver inte förknippas till dansband och inget barn tvingas lyssna på jazz bara för att lyssna på musik. Nrj finns hos alla och matar samma utslitna låtar om och om igen. Och nu kan jag knappa in mig på Nrj's hemsida och lyssna här inne påmitt lilla rum som inte ens har en radio. De hade jag aldrig kunnat ana som litet barn.
Puss!
Hade en kanonkul kväll ute igår! Oplanerade kvällar är alltid bäst. Kvällen började med en romantiskmiddag för tre. Jag, Stina och Jossan frossade i min faktiskt tro det eller ej lyckade wok. Ibland överraskar jag mig själv när jag lagar mat. Sen blev det liv i luckan när de fulla brudarna trillade in. Sen var festen ett faktum. Så himlans kul! Det var inte en tyst eller lugn sekund där inte. På strömpis spreds alla för vinden och sen fann vi varandra på dansgolvet igen och då fylldes partykvoten med Oskar och Tommy. Jullan skulle efterfesta me Da buzz men blev av med dem alldeles efter hon förklarat för dem att hon inte tyckte att dem var någe bra. Catrin trodde att hon var på frimis (haha) och ringde vilseledande samtal till mig o Jullan. Så kul att gå ut me Stina igen! Det var allt för längesedan vi festade regelbundet tillsammans! På efterblev det lite manfall så det slutade med att jag och Fia hade ännu en lkång diskution där vi hyllar och spyr galla på folk. Tror världen ahde varit en bättre plats om allt varit som jag o Fia tycker.
Och sen över till lite tankar och funderingar...
När jag var liten bodde vi ute på landet och på på radion kunde vi bara få in den lokala radiokanalen Radio Active. Tänk så lite valmöjlighet man hade. Mina tuffa kusiner som bodde precis utanför Malmö fick in NRJ och alla andra hippa radiostationer. Jag minns hur jag med glädje lyssnade på radio hemma hos dem och kusinerna undrade hur i he***e vi överlevde utan att lyssna på NRJ, ja för dem lyssnade ju på NRJ ändans in på natten. De kunde ju inte jag göra. Jag fick nästan engång i veckan flytta antennsladden och tejpa upp den på väggar och möbler för att få in bra signaler och då till min stora besvikelse så var det jazztimme på Active, men man lyssnade för radio var ju inne och musik var ju bra. Lördagar var det största, då var det önskebrunnen, om jag inte minns helt fel så var 552490 telenr för att ringa in och önska en låt. Och det gjorde vi, Jag och mina vänner ringde som galningar, i en timme spelades de låtarna man önskat och då gällde det att önska så mycket det bara gick. Vi önskade kärlekslåtar till alla killar vi sett som vi tyckte var söta. Fast hälsningen avslöjade aldrig vem det var som önskat låten, möjligtvis använde vi oss av pseudonym. På söndagar så skrollade dansbandsmusik ur radion i köket som alltid stod på. Och än idag så tillägnar Radio Active sina söndagar åt trivseldansen. Kanske är det Radio Active som orskat min förkärlek till Perikles :) Barnen som växer upp idag har det annorlunda. Det finns så många fler valmöjligheter, söndagar behöver inte förknippas till dansband och inget barn tvingas lyssna på jazz bara för att lyssna på musik. Nrj finns hos alla och matar samma utslitna låtar om och om igen. Och nu kan jag knappa in mig på Nrj's hemsida och lyssna här inne påmitt lilla rum som inte ens har en radio. De hade jag aldrig kunnat ana som litet barn.
Puss!
Kommentarer
Trackback