Jojje

För inte alls länge sedan hittade jag ett äpple, men det var ett sånt man plockar från marken. Det hade fallit ganska hårt och var synbart skadat. Men jag plockade upp äpplet för att se om det fanns något gott i i äpplet. Kanske några bitar som inte skadats, men så var det inte. Ju mer jag sökte destu mer fann jag att äpplet var ruttet rakt igenom. Jag försökte ge äpplet en chans men ruttna äpplen har inte så mycket att ge, man kan försöka att göra det bästa av det, t.ex äpplemos. Men ruttna äpplen duger inte ens till det. Så jag tog det lilla ruttna äpplet och kastade det så långt bort jag bara kunde.



                                                                                                                          .....nästa gång vill jag ha päron

---

Det lät lite bittert det där, men så är det inte alls. Ingen vill ha ruttna äpplen så jag är gladast av alla. Nästa gång ska jag klättra upp i trädet och leta i toppen men först måste jag skaffa en säker stege och skyddsnät. Jag har i alla fall lärt mig att hålla mig borta från fallen frukt.

Idag var jag hos Herr Tatuerare och bokade en tid. Så på tisdag nästa vecka kl 13.30 ska jag föreviga ett äpple på min kropp.

Hahah, nu ljööög jaaaag :D De ska jag inte alls, jag ska föreviga en fjäril i nacken. Men ett äpple hade varit kul egentligen.

Direkt efter jag bokat tiden fick jag akut smärta i hela kroppen då jag mindes att det gör ju faktiskt ont att tatuera sig. Första gången var jag 15 år, då grät jag som ett nyfött barn och jag sa till mamma att det skulle dröja måååånga år innan jag tatuerade mig igen, jag skulle vara miiinst 20 (vilket jag tyckte lät jääättegammalt på den tiden).
Men det tog inte mer än 3 år förrän jag o Ems bokade tid hos tatueraren i Arlöv för att föreviga varsin stjärna på kroppen, samma konturer men Emilies ifylld och det är inte min. Sen dröjde det två år till, då var jag 20 och ringde hem till mamma o anna o sa att jag ville tatuera  mig omedelbart, det fick jag inte. Men på julaftonen samma år kom dem med ett litet kuvert ett tag efter att julklapps utdelningen var över och där i fanns ett litet presentkort, och några dagar senare hade jag en rolig text på latin på min mage.

Och nu är det dags igen, ännu en gång ringde jag hem o sa att nu var det dags igen. Men denna gången svarde både mamma o anna att nä, det gick inte. De hade redan köpt färdigt julklapparna till mig så jag fick betala den själv om jag ville ha någon. De visste då att jag inte hade något extrajobb och därför inte kunde tatuera mig på ett tag. Så kom julaftonen, jag öppnade alla min julklappar och fick maaaassa fina saker, sen när det var dags för mig att åka iväg och tomta för mammas pojkväns dotter så kom Mamms o syster min med ett kuvert. De körde en repris från förra årets julafton och mamma sa att poängen var att tjag skulle ha blivit lite besviken för att jag inte fått så många julklappar och sen skulle tatueringen komma som en överraskning. Dock var det tvärtom, jag hade lagt ner tankarna på att få någon tatuering och tyckte att jag ahde fått väldans mycket fina julklappar, så jag blev riktigt chockad, så på så sätt så fungerade deras chockningsplan bättre än förväntat.

Men för att göra en lång historia kort..hrm hrm.. så är det alltså på tisdag dags igen. Lägger upp en bild på resultatet så fort jag kommer hem!

Nu ska jag läsa mitt brev som jag fått, det kommer heeeeela vägen från england där Ems har bestämt sig för att ha gammal hederlig brevväxling! Wiiie!!



Jag och mina babys som lämnat mig. Ems åkt till  england och Åsa till Australien.

Sån tur att jag har fler vänner då....