Det här äpplet packar sin väska o drar till england!
För en timme sen väcktes jag av mamms vackra stämma som väste "har du inte gått upp än?"
Mitt huvud snurrade och snurrade, varför skulle jag gått upp tidigt, vad har jag nu försovit mig till, vad är klockan egentligen, vad är det jag ska göra.
"Du ska ju flyga till Emilie" sa mamma som svar på mitt mummel. Då for jag upp ur sängen och vaknade på några sekunder. Jag ska ju åka till England och krama på Emilie! Jag ska visserligen inte åka nu, men jag skulle boka biljetten nu. Men mamma sa bestämt åt mig att jag fick inte boka några biljetter förrän jag vaknat till ordentligt. "gå och ställ dig i duschen så du vaknar" rekommenderade hon.
Lite vimmelkantig trottsade jag hennes tips och begav mig ut på det stora nätet för att hälsa på Herr Sas och meddela att jag kommer och flyger med honom. Han gav mig ett schysst pris och den 18 april åker jag till ems, där nere passar jag på att fylla 22 och sen den 26:e april kommer jag hem igen. Men Herr Sj var lite morgontrött och inte alls sammarbetsvillig, bästa sättet att ta sig till Arlanda från Örebro innebär att jag kommer vara på Arlanda 00.00 på natten och sen flyger jag 08.00. Men åtta timmar på en flygplats har väl ingen dött av. Men jag bokade inget hos Herr Sj eftersom jag har gott om tid på mig att göra det sen.
Så nu är det spikat, jag ska åka till England. Jag har faktiskt inte varit i england förr. Jag är lite rädd, emilie ritade en fin liten bild och på den gråter hon för att folk kör på fel sida av vägen och det inte finns några övergångsställen. Jag tror att jag kommer gråta när jag ska ta mig från Manchesters flygplats till Lytham's St Annes helt själv. Jag har bara flugit själv en gång, från sthlm till malmö. Då hittade jag först inte in på flygplatsen, det skulle inte skada med en liten skylt som hintar om var ingången är. Men det är ju klart, det är inte alla som försöker komma in från baksidan som jag gjorde. Väl inne på flygplatsen blev det ännu mer kaos. En hyperaktiv liten hjälpflygvärdinna stod och hjälpte alla att checka in. Henne blev jag mest rädd för, med sitt gigantiska leende, övertrevliga röst och överdrivna hjälpsamhet skrämde hon mig så jag missade att checka in mitt bagage.
Nu ska jag hitta ut från en bautastor flygplats där alla pratar engelska och ta tåget till ett främmande litet samhälle. Ojoj, får feber när jag tänker på det. Så nu ska jag sluta tänka och ta den där duschen istället!
det kommer gå så bra så bra.. och vad Sara sa så är tågstationen INNE i flygplatsen och när du väl kommit på tåget så kommer du inte längre än till Blackpool så när tåget är helt tomt är det dags att gå ut. :) Och väl där så står jag och väntar på dej med en fin "Välkommen Johanna"-skylt så du inte missar mej. ;)