Jojje

Nu är jag framme i england! Resan började ca halv tre i natt då Nicclas o Kajsa  hämtade upp mig å¨studentgatan och sen körde vi mot Västerås. Väl framme i Västerås så visste vi inte var vi skulle, så vi chansade att centrum var rätt. Men efter ett akutsamtal mitt i natten till Catrin fick vi reda på att vi var fel på det. Så vi vände och körde satan i gatan fort mot andra hållet och jag hann precis hoppa på flygbussen. Jag somnade nästan direkt när jag satt mig och vaknade till efter ca en timme, då insåg jaga tt busschaffören körde väldigt mycket fruktansvärt fort, jag hann bli rädd i några sekunder sen somnade jag igen.

På Arlanda fick jag panik, jag fattade som vanligt ingenting. Checka in, gate, bagage, ja mycket skulle jag förstå. Men det gjorde jag inte och då finns det ju bara en sak att göra, skylla på någon annan. Så jag plockade upp telefonen och väste en liten utskällning till mamma för att jag inte förstod mig på hur en flygplats fungerar. Det är ju hur logiskt som helst att det är hennes fel att jag saknar den där flygar genen. Trött, kissnödig, arg och en gnutta lessen så gick jag fram och tillbaka i hallen samtidigt som jag förklarade för mamma att allts var hennes fel. Moren min känner mig alltför väl och behöll sitt lugn och efter ett toabesök och mycket gnuggande i ögonen så var jag tillräckligt återställd för att lägga på luren och ta tag i saken. Jag varndrade lite fram och tillbaka och såg lite lätt misstänksam ut. Med hjälp av mitt sunda förnuft, uteslutningsmetoden och massa tänkande så gick jag helt enkelt och frågade en väktare som jobbade där som genast mycket vänligt hjälpte mig med allt!

På flyget var det jag och massa affärsmänniskor, tyvärr fanns det ingen med MacGyver-peruk, men jag fick fönsterplats så jag satt me näsan tryckt mot rutan fram tills jag somnade. Två timmars snarkningar senare vaknade jag upp i Manchester. Där var det förvånansvärt enkelt att hitta till tåget och alla jag träffade var supertrevliga. Jag blev kallad My Love, av en som hjälpte mig med tåget, himlans snällt. Tycker man borde säga my love till varandra oftare!

Sen mötte jag min söta Ems och vi tog bussen till lytham och kom fram till huset. Här är superfint och engelskt, precis som de ska vara. Vi tog en runda ute i solen och gick till en sjö och gick runt och kollade lite överallt, sen hämtade vi Ben från skolan och ajg blev genast populär när han fick reda på att jag tagit med alhgrens bilar till honom. När vi kom hem hade de äldsta pojken Josh redan kommit hem och efter ett tag så skulle pojkarna visa mig hur man gjorde riktigt god milkshake. Den blev fantastiskt god. Sen satte vi oss i sofforna o tittade på TV, då råkade en trött Johanna somna i soffan. När jag vaknade nån timme senare så informerade Emilie mig om att föräldrarna hade kommit hem och att dom tittat på mig när jag låg o sov i soffan. Vilket superbra intryck jag gjort! hehe! Sen åkte föräldrarna på konstert och vi har lekt me Ben och Josh hela kvällen. Nu sover pojkarna och det är dags för mig o ems att dricka öl  och titta på film!

Jag älskar att vara här, så jag tror inte jag kommer hem! Tyvärr! :D

Blackpool



Jag o ems i Blackpool



utanför sjön i Lytham



Brevlådan utanför Ben's skola