bilfanskapshelvete
som alltid när jag ska ut på äventyr med bilen så blir det just ett äventyr. Det ligger en förbannelse över min familj och att köra bil. Ca 5 mil utanför Örebro, efter några felköringar, nästan soppatorsk och väldgt många timmar i bilen så kör vi av vägen med släp. Lycka till att få upp dne bilen. Släpet lyckades vi dra upp men bilfan satt där den satt. En väldigt trevlig man stannade och försökte bogsera oss, vilket inte gick. Så han ringde runt till alla sina v'nner för att höra om någon kunde hjälpa oss. På telefon ägnade han väldigt lång tid åt att lägga betoning på att det var skåååningar som kört av vägen. En av hans vänner rekommenderade oss då att gå körskola, andra bara skrattade och sa självklart är dom skåningar. Men trots alla goda skratt så var det ingen som kunde komma och hjälpa oss. Det var utan tvekan det roligaste tillfället jag varit med om vid en avkörning från vägen.
Mannen "hmm, de kan ju bli svårt att dra upp er bil för min bil...."
Fia avbryter "är ju inte mycket att hurra för!"
Mannen "så stor skulle jag säga, men visst nu kan ni gå hem och klara er själv"
Till sist fick vi upp bilen men hjulet var paj. Bilen fick lämnas in på lagning och nu vägrar reperatören lämna tillbaka bilen för att han tror att vi ska lura honom med försäkringen, vilket resulterat i att Syrran, Carro o Kenny nu fått stanna här flera dagar längre än planerat. Men lyckligtvis så ska de få åka hem imorgon. Om inte mekanikern kommer på någon annan ursäkt för att behålla bilen.
Idag har jag o ems hämtat hem en svart hörnskinnsoffa så nu ska alla få plats att sitta i soffan när de kommer på besök. Även två skinnfåtöljer och ett glasbord har vi lyckats trolla till oss så mysfaktorn i vårt vardagsrum ahr höjts med hundra procent.
Helgen har varit full kastrull med hejdlöst intag av alkohol. Återigen lovar jag och svär att de kommer dröja innan jag festar igen. Vi får se hur det går med den saken.
Nu ska jag läsa lite uppsatser tills jag somnar.