jag har käkat felixketchup i hundra år...

....tror du inte att jag märker någon skillnad??



Inatt låg jag vaken länge igen, det kan bero på att jag sover på dagarna, och därför har sömnproblem på nätterna. Men ibland kommer det något gott ur att ligga vaken hela nätterna, ibland inte. Tankarna får mycket plats och innan jag somnade hade jag både hunnit skratta högt och gråtit en skvätt.
Mest hade jag oroskänsla, det är den där förbaskade framtiden som spökar igen. Aldrig kommer jag veta vad jag vill. På Tv hörde jag att vissa människor aldrig kommer veta vad de vill, och alltid kommer vilja något annat. Så vill jag inte ha det. Problemet är inte att jag inte vill något, problemet är att jag vill alldeles för mycket och jag vet inte vilket jag vill helst. Jag vill prova på så mycket innan jag går i pension, jag vill skriva en bok, och skriva/illustrera en barnbok, jag vill jobba som illustratör förutom i min egen bok, jag vill ha haft minst en konstutställning, jag vill jobba som studievägledare, reseledare, jag vill bli formgivare, glasblåsare och silversmed, jag vill jobba på behandlingshem för missbrukare, jag vill starta ett jourhem för utsatta kvinnor, jobba som skolkurator och jag hade gärna velat jobba på köksavdelningen på IKEA så jag kan få schysst personalrabatt på mitt drömkök. Jag hade gärna velat hinna med att göra en dokumentärfilm och en spelfilm också.   Men var börjar jag??? jag vill ju hinna resa lite också... Jag vill inte planera för framtiden, jag vill ta dagen som den kommer, men det kommer väl leda till att jag står kvar i kassan på McD om tio år också fast med fett mycket studieskulder...

Meen den dagen den sorgen!!!

Jag har i alla fall hittat 2 st designutbildningar och två stycken glashantverksutbildningar som jag ska söka garanterat...synd bara att det är så förbaskat svårt att komma in där. Men eftersom jag starkt lägger mitt liv i ödets händer och tror att allt som sker sker av en anledning, så är det kanske så att om jag inte kommer in detta året så är det för att det är meningen att jag ska sysselsätta mig med något annat under ett års tid. Och jag vet också att jag kan göra det bästa av alla situationer, bara för att saker inte går som planerar så betyder det inte att det är sämre. I de största haven simmar de fulaste fiskarna..inte för att det passade in här överhuvudtaget, men jag kände för att skriva det, haha. Jag lyckas inte ofta pricka in bra talesätt, inte den här gången heller. Men det jag menade var kanske att man inte vet vad som väntar runt hörnet....
det ska bli spännande att se vad som händer här näst...


helst av allt vill jag bli diktator...

Nu ska jag i alla fall bli lite smartare, för smartare kan man alltid bli. Jag vill bli längre också...förbaskat trött på att vara kort...men det är ju inte lönt att jag gnäller om det här...

drick upp ditt te och var tyst kvinna...

Till alla er hjältar som vet vad ni ska göra med era liv, grattis och lycka till!! Reach for the stars.
Till er andra som är som mig, carpe diem

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback